Mina små änglar...

Just nu är det mycket berg-och-dalbana då jag söker jobb för fullt och inser dag för dag och j*vla svårt det är och hur dumt systemet är....helst ska man ha en släkting på jobbet och så ska man ha jobbat flera år.....undra hur man då ska motivera yngre till att vidareutveckla sig och studera? Ja ja jag har iallafall insett en sak och det är att jag valt rätt yrke och barnen är det viktigaste för mig. Varje dag är en ny underbar dag om jag får spendera den med mina elever!

Jag har nu sen en tid tillbaka fått en grupp med "svaga" elever och det första en pojke sa till mig var (ordagrant): Emmeli är vi med dig för att vi är dumma i huvudet? Jag svarade: - Nej tvärtom det är ju ni som är bäst och nu måste de andra få vila lite och glänsa dom med.... Ibland behövs det inte mer och han log! Varje rast har jag nu en pojke, som är mycket svår att få någonting gjort hos, vaktandes utanför lärarrummet och igår kom han fram till mig innan rasten var slut och sa: -Hörru Emmeli det har faktiskt ringt två gånger utan att vi fått gå in. Sen satt han hela rasten i regn bara för att lektionen nu snart skulle starta. När jag kom ut sa han:- Nu är jag inte så pigg längre så jag orkar inte tror jag. Vi närmade oss ingången och jag öppnade dörren och sa: Men va tråkigt om du inte har någon ork kvar nu när vi ska ha så kul. Då fick jag till svars: Jo men jag känner mig mycket mer pigg nu så nu kan jag jobba igen. Vad ska vi göra? Samma dag, på eftermiddagen när de skulle gå hem, sa en av killarna till den andre: -Tänk vad mycket vi lärt oss idag.... Mer behöver jag inte höra för att hjärtat ska hoppa till en extra gång! Jag älskar verkligen det jag gör!

Idag kom en sv2 lärare fram till mig och den pedagog jag arbetar vid sidan av hos och sa till henne att hon nog tar tillbaka det hon tänkt genomföra med en av "mina" pojkar. Sen tittade hon på mig och sa att han äntligen ler och har äntligen börjat tro på sig själv och skriver och läser för fullt. I samma andetag glömmer man allt om hur svårt det är att få jobb osv och för någon sekund känner man verkligen att det är arbetsgivarnas förlust för att man är en förbannat bra pedagog. Jag har mycket kvar att lära från mer erfarna pedagoger och många minor att vandra på men min kärlek till de elever jag fått förmånen att undervisa och umgås med kan ingen någonsin ta ifrån mig. Jag brinner verkligen för det jag gör och det är jag stolt över!

Vill också passa på att tacka mina underbara kusiner för den fina examenspresenten från Cult design! Svarta ljusstaken med bonsaimönster som jag tittat på så länge till mina krukor!

Vill ju ha med en bild i bloggen med för annars blir inläggen så tråkiga så här kommer en från Linnsans sida som visar Molles favvoleksak. Har nu insett att han lär sig mer med leksak som belöning än godis och blir inte alls så stressad som jag trodde att han skulle bli när jag började använda den i balansträningen. Har nu sågat mig en balans på baksidan och det slutade med svett och blodiga händer...trots att plankan var så fet....