onsdag 30 april 2008
Heja heja
Linnsan och Agnes har gjort en helt outstanding utveckling nu under hösten och vintern så jag bara väntar på att ni ska köra rakt upp i toppen! Få ungdomar är så motiverade och engagerade som dig Linn så res på dig och visa vad du kan och går för!
Kommer antagligen inte kunna se er imorgon eftersom jag bara ligger här hemma och har löparbana mellan soffan och wc men men mina tankar är hos er!
tisdag 29 april 2008
Hundlivet är livet...
En helt fantastisk kull måste jag säga även om jag känner Annette. Blev helt tagen av deras mentalitet när alla släpptes lösa på agilitybanan. Hunden som på bilden är näst längst ut till högen blev förälskad i Molle och det var riktigt kul att se dem leka. Hon råkade gå på för hårt och Molle skrek till- vad gör hon då? Jo tokslänger sig ner i backen och ligger där tills han kommit fram och hälsat och sagt att det var okej. VILKEN HUND! Men man är väll knappast förvånad med tanke på vilka föräldrar de har! Någon gång ska jag ha en schappe och det är helt sjukt konstigt att de inte finns fler på agilitybanorna!
Har fortsatt arbetet med kontaktfälten med Molle och det börjar de riktigt fint ut. Det bästa av allt är att han har så sjukt roligt på planen vilket jag ser som det viktigaste! Tog med honom i söndags för att testa på alla balansbommar vi kommer åt. Det var inga problem. Han gick t.o.m ner utan att jag hade locket där...eller brevet rättare sagt för locket glömde jag hemma..Marlene och jag diskuterade om jag skulle ta bort det men jag kommer ha det kvar för han kastar sig verkligen på locket och den effekten vill jag ha även utan lock men så ivrig ska jag inte vara. Nu är det bara fart och glädje som gäller. Tiden spelar ingen roll. Malle var gullig och höll upp platten som han aldrig gått igenom innan och det var lite otäck men kul :)
Rufus fick springa en bana som jag brukar säga är ingen bana för honom men jag envisades med en handling som jag vill köra men som jag inte tror passar Rufus men det gick bra. Bäst av allt är nog slalom som jag inte ser som något svårt längre för honom. Men nu måste vi träna upp mattes kondition! Klagade på att jag var seg men det är ju inte konstigt nu när jag är hemma och är sjuk :( Är man envis så är man :)
Nu vill jag bara bli frisk och börja träna mer med Rufus för oj vad jag saknar det!
torsdag 17 april 2008
Tummen ur..
Ser bara för äckligt ut med den glänsande ansiktsmasken :) men lena och fina blev vi :)
Var även på en föreläsningen om terrier. Ja då kan man ju undra varför jag går på det men det var riktigt intressant och hon berättade en hel del om svårstartade och snabbstartade hundar, vilken relation man har tillsin hund och mycket jack russel eftersom det var den klubben som bjudit in henne. Det jag fastnade med för var berättelsen om två hundar som gick förbi en vas som åkte i backen. Jack russeln han 1 km bort på en millisekund och sankt bernardhunden kom fem meter- vem blev räddast?
Pojken har fått sin hand målad efter att han visat fyra fingrar och så har han tryckt det på pappret så tummen syns inte. Till höger fick han rita av en fyra. Ser ni magen?
En flicka som snart blir tre har tagit tillvara på kycklingens gula färg och försökte måla magen på femman.
Här är alla fem bilderna. Jag har målat trean så det finns inget underbarn ;)
Tänk att man ska orka en massa när man kommer hem med!? Tur att mamma och pappa finns för de hade i smyg tömt våran altan och gett oss utemöbler!!! Jag har så länge velat bli av med skiten men har inte hunnit eller haft möjligheter till att åka till tippen :( Vi skulle nu bara behöva få tummer ur och köpa staket så hundarna kan vara ute mer :) Har massor idéer som jag vill förverkliga och många snor jag här ifrån: http://www.styleroom.se/
Ha det gott nu ska jag sova lite för jag börjar bli förkyld och är så seg i hela kroppen...sen blir det att träffa ungdomarna!
fredag 4 april 2008
Opp och ner, ner och opp...
Så fin såååå!!
På söndagen sen ringde Malle och sa att hon skulle börja hos Håkan och sa att vi kunde åka ihop. Jag hade varit med lillebror hela dagen på stan och Rufus hade fått gå två långpromenader och knappt sovit. Det var en timma kvar...men vad gör man? Det finns två hundar som Rufus älskar mer än någon annan och det är Malles Baby och Tessans Gimli. Rufus var inte mycket kontaktbar under träningen utan vi fick bara till ett lopp som jag är riktigt nöjd med för då var det vi och han tänkte inte på Baby. Så idag är jag nöjd över mig själv och min reaktion. Jag skrattade och berömde honom massor och var lugn hela tiden. Det är en utveckling för det är så lätt när man har en hane att man blir vansinnig när de bara har en sak i huvudet :)
Hann med några underbara promenader med Maria och gänget:
Sen denna vecka har mest varit jobbig och tuff- mycket ilska och många tårar.... aldrig blivit så illa behandlad i hela mitt liv av människor som ska arbeta professionellt.... till slut tog de sitt förnuft till fånga men ändå....efter det skojjar mina vänner med mig att jag borde börja jobba fackligt :) Men jag blir bara arg på orättvisor och respektlösa handlingar!
Har heller inte lyckas komma iväg på trevliga promenader eftersom allt varit så turbulent....
Samlade kraft och hade ungdomskurs-start igår och oj vad bra de är! Flera av den har enorma tider och bara några lättare saker att börja träna in för att kunna slåss om platserna i klass I. Det här kommer bli en mycket spännande tävlingssommar. Det är så kul med variationen i gruppen. En det är tävlingsinriktade, en del har hög ambitionsnivå, en del vill bara ha kul och en del minglar runt. Alla gör vad de vill och har skitkul men igår tror jag alla insåg hur duktiga de blivit och när en tjej säger till mig att hon är nöjd med deras utveckling så värmer det till i hjärtat! Det är det viktiga!
Nu ska vi börja med tårt-motivation :) Ja alla visade igår vad de hade problem med när de körde en klass I-bana så när de nu tränat in det och sen kan visa att de kan de så ska vi fira med tårta! Bra va :)
Idag håller jag tummarna för världens underbaraste pappa som akut åkte till sjukhuset i tisdags och förhoppningsvis kommer hem idag om värdena säger det. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att vara på sjukhus eftersom vi senast förlorade en ängel där men utöver det så är det ännu jobbigare när det är ens förälder. Man går runt och är nära bristningsgränsen hela tiden för man lärt sig i livet att inte ta något för givet...Saknar dig kom hem!