Opp och ner, ner och opp...

Förra veckan var helt fantastisk med en massa kul under lovet. Har blivit piercad med flit av Emmeli, tränat med Linnsan, bokat fyra agilityträningar hos Håkan för att komma igång igen och haft shoppingrunda med både Emmelie och Micke.... Träningen hos Linnsan gick väll sissodär. Man inser ju att en russel är lika med en durasellkanin medan en cavalier är en energisparare :) Molle hade iallafall jättekul med Klara och der var intressant att se hur hon växte och insåg att hon äntligen hade en hund hon kunde bestämma över.

Dagen efter blev den shopping med Linnsan och Emmelie eftersom Emmelie fyllde 18 år! GRATTIS! Det måste vi absolut göra igen och oj vad fin hon blev! Tack snälla Carina för blomman du är helt underbar! Gumman blir nyfiken och jag vill egentligen inte öppna det fina paketet utan njuta lite till!

Så fin såååå!!

På söndagen sen ringde Malle och sa att hon skulle börja hos Håkan och sa att vi kunde åka ihop. Jag hade varit med lillebror hela dagen på stan och Rufus hade fått gå två långpromenader och knappt sovit. Det var en timma kvar...men vad gör man? Det finns två hundar som Rufus älskar mer än någon annan och det är Malles Baby och Tessans Gimli. Rufus var inte mycket kontaktbar under träningen utan vi fick bara till ett lopp som jag är riktigt nöjd med för då var det vi och han tänkte inte på Baby. Så idag är jag nöjd över mig själv och min reaktion. Jag skrattade och berömde honom massor och var lugn hela tiden. Det är en utveckling för det är så lätt när man har en hane att man blir vansinnig när de bara har en sak i huvudet :)

Hann med några underbara promenader med Maria och gänget:

Sen denna vecka har mest varit jobbig och tuff- mycket ilska och många tårar.... aldrig blivit så illa behandlad i hela mitt liv av människor som ska arbeta professionellt.... till slut tog de sitt förnuft till fånga men ändå....efter det skojjar mina vänner med mig att jag borde börja jobba fackligt :) Men jag blir bara arg på orättvisor och respektlösa handlingar!

Har heller inte lyckas komma iväg på trevliga promenader eftersom allt varit så turbulent....

Samlade kraft och hade ungdomskurs-start igår och oj vad bra de är! Flera av den har enorma tider och bara några lättare saker att börja träna in för att kunna slåss om platserna i klass I. Det här kommer bli en mycket spännande tävlingssommar. Det är så kul med variationen i gruppen. En det är tävlingsinriktade, en del har hög ambitionsnivå, en del vill bara ha kul och en del minglar runt. Alla gör vad de vill och har skitkul men igår tror jag alla insåg hur duktiga de blivit och när en tjej säger till mig att hon är nöjd med deras utveckling så värmer det till i hjärtat! Det är det viktiga!
Nu ska vi börja med tårt-motivation :) Ja alla visade igår vad de hade problem med när de körde en klass I-bana så när de nu tränat in det och sen kan visa att de kan de så ska vi fira med tårta! Bra va :)

Idag håller jag tummarna för världens underbaraste pappa som akut åkte till sjukhuset i tisdags och förhoppningsvis kommer hem idag om värdena säger det. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att vara på sjukhus eftersom vi senast förlorade en ängel där men utöver det så är det ännu jobbigare när det är ens förälder. Man går runt och är nära bristningsgränsen hela tiden för man lärt sig i livet att inte ta något för givet...Saknar dig kom hem!