Filmfrossa!

Har äntligen fått mina underbara filmer! Jag är så glad över att jag läste runt innan på olika bloggar för de här filmerna passade mig perfekt. Gregs film passade mig som handen i handsken! De hinder som fanns med i filmen kan jag räkna upp på min ena hand. Allt handlade om grundläggande träning innan man kommer ut på agilityplanen och det var just det jag sökte. Molle är ju bara 9 mån och fyller snart 10 och jag vill inte överbelasta honom i min iver eller driva på för hårt för att det ser ut som att han kan. Denna gång ska jag ha en riktigt bra grundtränad hund! Vi är alla år framför oss ändå. 18 månads gränsen bryr jag mig inte om. Han kan få starta vid 3 års ålder om han inte är redo förrän då. Det är grundträningen som motiverar och inspirerar mig mest!

Jag tog till mig hans sätt att träna in starter och mina kriterium kommer att vara samma: Molle ska står med alla fyra tassar blixtstilla och alltid va ivrig i start. Detta tränar vi just nu på i köket och ivrigheten tränar vi med klara-färdiga-kommandot! Hans frisläppskommando är varsågod för det har vi kört sen han är valp och det förstår han. Hans startkommando till mig är hans namn.

Har också fastnat för hans träning av höger och vänster så det kommer jag att träna in minst två ggr om dagen, korta stunder, likaså starterna. Filmen passar Molle för att han har energin, ivrigheten och snabbheten som finns i hundar som t ex bordercollie men att kampa med Rufus och ha höger och vänsterkommandon skulle inte fungera för det passar inte eller behövs inte för honom som individ. Där får jag istället ta till mig den delen i filmen där Greg talat om olika belöningar. Rufus har bara mat....

Åter till höger och vänsterkommandon. Han fick upp ögonen på mig då han i sin video talar om att många hundar tränas med höger och vänsterkommandå men lär sig aldrig dem under sin karriär utan går fortfarande på kroppshandlingen.......trots att det är i nödsituationer dessa kommandon verkligen behövs, då handlern har hamnat fel och visar fel... tål att tänkas på!

Den här filmen är bra men talar mycket mer om nosetouch dvs två-på-tre-av än om två- på-två- av som jag tränar Molle på. Visst skulle jag kunna ändra mig för att han ska få jobba med rak rygg och få tyngden bak men jag väljer att hålla mig till det här ändå för att jag kommer utveckla stannandet till en halvhalt i framtiden. Molle har ju heller inte den storleken på kropp som en stor hudn har. Dock var det inspirerande att se hur hunden tränas att förstå det då jag har nytta av nosetouch i handen när det gäller freestylen och Rufus som inget hör. Det jag tog till mig mest var alla hennes trix att träna balansbommen och gungan på. Hon har verkligen fantasi! Metoden med gungan var perfekt och efterlängtad då jag tycker det är så svårt eftersom jag bara kan träna med Molle sittandes medan jag intar position eftersom jag inte vill att han ska springa upp och flyga ner än eftersom vi inte är där i träningen. Han är inte rädd för smällarna men är långt ifrån den målbild jag har och har inte riktigt fått den målbild jag vill att han själv ska ha dvs liggandes längst fram i hopp om att det finns något där framme och i väntan på ett frisläppkommando där det kommer tokmycket bus, lek och kel.Har galet nog beställt denna film med men det är bara för att jag behöver motivationen och tipsen. Jag vill inte komma om ett år och säga att jag tränat "fel" och kunde ha fått ett bättre slalom genom att ha haft en bättre grundträning! Tycker Anitas andra video var grundläggande och bra så jag håller tummarna för att denna är det med!

Innan jag slutar måste jag bara berätta om Rufus lilla äventyr. Skulle styrketräna igår med tyngder och när vi kommer gåendes bland allt ris och alla fällda träd ligger där två små rådjurskid. Gissa om det gick runt i huvudet på Rufus. Jag ropade helt i onödan och jag vågade mig inte fram utan valde att springa åt ett annat håll. Kom det någon Rufus då? Nope när jag gick tillbaka där de låg fanns ingen Rufus kvar utan bara rådjurden, han var borta. Springandes runt i allt ris och högt gräs, trots fobi för ormar, och gråtandes släppte jag till slut ner Molle och han började spåra. Tillslut drog han frammåt, vilket han aldrig gör annars då han ska ha koll på mig, och där framme sprang Rufus upp och ner på stenar för att kunna se högre upp, trodde aldrig det om Molle. Han sprang glatt fram till sin bror och gissa om jag hade blandade känslor! Så nu har jag riktigt läckra ben med! Men det viktigaste är ju att jag hittade honom! Mardrömmen är ju en döv hund på vift med tanke på trafik!

Nej nu ska vi fira midsommar! Ha det gott! Just det jag ahr faktiskt tagit mig i kragen och anmälde mig för några dagar sedan till Karlstad så det blir en liten minisemester och att träffa Molles otroligt fina och duktiga pappa! KRAM